dsmamman.blogg.se

Jag har kommit till en punkt, en mycket eftertänksam och sårbar punkt i livet, då jag känner att mitt liv, det svåra jag gått och går igenom behöver få komma i uttryck genom att präntas ner. Jag vet inte alls i skrivandets stund vad som kommer att ta form. Det ger sig.

Tankar

Är du beredd att förlora dig själv för en annan förlorad själ?
 
Är du rädd  att förlora dig själv av rädsla att du förlorar en annan förlorad själ?
 
Vad är vad?
Hur ska dessa begrepp redas ut?
Till vilket pris?  
Är det värt det?
 
Vad är du rädd för?
Är du rädd för din egen skugga? 
Är du rädd för ditt eget ljus?
Är det värt att förlora dig själv för en annan förlorad människa?
Hur ämnar du finna dig själv när du väljer mörker framför ljus?
Är du beredd att återigen falla, möta sorg och ondska?
 
Att släppa taget gör ont.
Att släppa taget om det som åsamkar dig smärta är modigt!
I samma stund du släpper har du börjat gå.
Gå ifrån ditt eget mörker.
Tända hoppets låga som leda till sinnesro och vackrare nejder.
Att möta rädslans ansikte.
Bli varse vad som vilselett och sårat.
Ödmjuk jag är inför mig själv.
Ty jag förtjänar att bli älskad för den jag är.



Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Annika
skriven :

Så sant! Kloka ord. <3