Den senaste tidens prövningar har satt sina spår, märker jag.
Ena stunden skrattar jag åt allt elände, för att i nästa sekund gråta hjärtat ur mig.
Tack och lov så börjar det så sakterligen gå åt rätt håll, får jag hoppas iaf. *peppar, peppar, ta i trä*
Åkte på en halsinfektion från Helvetet och i samband med den, har mycket skitit sig, men, det har även gett mig vissa insikter och jag är därmed en (eller flera), erfarenhet rikare. Synd bara att det skulle ta så jävla hårt på psyket bara. Men det ska väl rätta till sig där också, så småningom. "Allt har sin tid och sin plats", heter det ju, och det är fanimig sant! Är bara jobbigt att vara I det, då man helst av allt vill vara "där framme" - där allt känns ok och man pallar med vardagen och kan känna att livet är fan inte så tokigt iaf.
Nåja, tålamod är en dygd, så det får bli mitt motto och ta det lilla lugna - prioritera det som är viktigt och sålla bort sådant som tar energi.
Nåja, tålamod är en dygd, så det får bli mitt motto och ta det lilla lugna - prioritera det som är viktigt och sålla bort sådant som tar energi.
Just nu känner jag mig iaf jävligt splittrad. En sida av mig vill tagga ner med meditation, mindfulness, softa, vara i naturen, uppleva livet med hela min kropp och själ.
En annan sida av mig vill vara lite mer utåtriktad. Jag vill gå på festival, tatuera mig, träffa roligt och intressant folk, framhäva mig själv genom att göra mig vacker och åtråvärd. etc, etc.
Ser det som ett friskhetstecken, att jag är på väg!
Jag vill så mycket!
Men som sagt, en sak i taget.
❤️