Jag hade mer eller mindre glömt bort att jag har en bloggsida. Inte förens jag pratade med en tjej om att blogga, kom jag på att jag har en som legat och samlat på sig en massa damm en längre tid.
När jag även såg att hon startat en blogg just här, tändes en liten, liten gnista och jag är nu här, uppdaterar och läser, känner och funderar.
Istället för att skriva dagbok är det ju faktiskt jättebra att skriva här. Är i mångt och mycket ganska konservativ av mig, och kan tycka att det är mer känsla att skriva ner sina tankar och funderingar i en vacker skrivbok istället. Blir mer personligt på något vis, mer levande och närvarande när man ser hur man uttrycker sig genom penna och papper.
Istället för att skriva dagbok är det ju faktiskt jättebra att skriva här. Är i mångt och mycket ganska konservativ av mig, och kan tycka att det är mer känsla att skriva ner sina tankar och funderingar i en vacker skrivbok istället. Blir mer personligt på något vis, mer levande och närvarande när man ser hur man uttrycker sig genom penna och papper.
Idag kom min älskade unge hem efter att ha varit på kortis i tre dygn. Vårt möte när jag kommer och hämtar honom på dagis, är alltid lika kärt. Han är så kär i sin mamma och visar det på det mesta gulliga sätt man kan tänka sig. Överöser mig med pussar och kramar, ler konstant och tjattrar hela vägen hem i taxin.
Känns så gott att få hem honom igen, då jag allt som oftast faller ihop en trött hög när han är på kortis. Jag är långt ifrån frisk och har mer eller mindre fastnat i min kropp, både vad det gäller ork, vilja och lust.
Och lika slut och trött är jag precis innan han ska till kortis. Ibland går jag på knäna och får anstränga mig för att orka. Ber om hjälp av Universum att skicka lite styrka. Försöker framkallar positiva energier som hjälp den sista biten innan sonen åker iväg.
Denna helgen har varit mycket lugn som sagt, efter det jag nämnt ovan. Inte orkat träffa en människa och försökt stänga ute så mycket oljud som möjligt. Låtit mig få vara trött då jag sovit galet mycket men ändå kunna sova hela nätterna.
Har haft givande samtal med exets exflickvän. Vi har delat våra erfarenheter med varandra. Pratat om våra svagheter vs. styrkor. Känns givande med tanke på att jag fortfarande är trasig efter vårt "förhållande".
Och lika slut och trött är jag precis innan han ska till kortis. Ibland går jag på knäna och får anstränga mig för att orka. Ber om hjälp av Universum att skicka lite styrka. Försöker framkallar positiva energier som hjälp den sista biten innan sonen åker iväg.
Denna helgen har varit mycket lugn som sagt, efter det jag nämnt ovan. Inte orkat träffa en människa och försökt stänga ute så mycket oljud som möjligt. Låtit mig få vara trött då jag sovit galet mycket men ändå kunna sova hela nätterna.
Har haft givande samtal med exets exflickvän. Vi har delat våra erfarenheter med varandra. Pratat om våra svagheter vs. styrkor. Känns givande med tanke på att jag fortfarande är trasig efter vårt "förhållande".
Men det är ett annat kapitel. Jag vet inte ens om jag bryr mig om att skriva om honom, då jag har kommit över mina känslor för honom. De känslor som kan bubbla upp emellanåt, är bitterhet. Det är de dagar, då det är som allra mörkast. När jag är så dålig att jag knappt kommer upp ur sängen. Det är då Bitterheten kommer och hälsar på och jag förbannar aset att han övergav det vackraste som finns - sin egen son! Att jag nästintill aldrig har fått hjälp med någonting och därmed så är även sveket med på ett hörn.
Det finns mycket att bena ut, märker jag, och förhoppnings ska jag få till några slaskhinkar med gnäll, tankar, tårar och annat som vill ut här på min blogg.
Nu ids jag inte, utan vill vara i mitt lilla rus nu när plutten är hemma igen. Kärlek!
Det finns mycket att bena ut, märker jag, och förhoppnings ska jag få till några slaskhinkar med gnäll, tankar, tårar och annat som vill ut här på min blogg.
Nu ids jag inte, utan vill vara i mitt lilla rus nu när plutten är hemma igen. Kärlek!
Var inte arg att han inte finns med i bilden - var glad! Han skulle bara fortsätta att skapa kaos och orsaka skada och du har helt rätt - han är inte värd arr lägga ner tankar och energi på.
Det går mot varmare och ljusare tider...och oavsett på vilket sätt så tror jag att även du kommer att tänka för dig själv en vacker dag - "Oj, är det såhär det kan vara?!"
Den dagen när allt bara faller på plats. Den kommer. Jag tror verkligen det.