Japp, nu sitter den äntligen där - min ganska nya platt-tv har upp åkt på väggen nu, så förhoppningsvis behöver jag inte skrika mig blå när min lille sätter händerna på den och gungar den.
Han var ganska impad av att rikta blicken upp lite mer än vanligt och kom med fjärrkontrollen och satte den demostrativ i min hand - nu skulle det ses film...igen!
Det har blivit lite väl mycket av den varan, nu när jag insjukat, igen.
Lider av utmattningsdepression och det tycks aldrig bli bättre...Inte så konstigt när jag slitit ut mig fullständigt med att ensam, utan avlastning, ta hand om min son sen han föddes samt en labil fader som inte ville ta något ansvar.
Idag är han 4½ år, min lille DS-prins. Så vacker, nyfiken, full av bus och aptit på livet.
Jag kommer framöver skriva om mitt liv, lite nutid, dåtid, och framtid - en salig blandning av irrande tankar och känslor.
Hmmm, undrar om inte TV:n sitter lite väl högt...? Nja, det är nog bra, så når sonen den inte och sen är det en fråga om att vänja sig. ;)
